Konsekvenspedagogik ur finskt perspektiv.

Finland

av Sonja Kurtén-Vartio

Vad är på gång i Finland och lite utanför Norden?

Kort historik

Konsekvenspedagogiken landsteg i Finland för fösta gången 1990, då en jurist vid namn Hannu Ahti implementerade delar av den i en nyetablerad alternativ yrkes- och läroavtalsskola inom ramen för Settlementföreningens verksamhet i Helsingfors. Det visade sig dock vara svårt att hålla fast vid pedagogiken, då personalen inte hade fått någon grundläggande utbildning i pedagogiken. Inom kort utvattnades konsekvenspedagogiken och utbyttes till anda arbetssätt. Så går det garanterat om man har enbart ytlig kunskap om vad konsekvenspedagogiken går ut på och vad den förutsätter av alla dem som ska använda den och om man inte ger den existentiella filosofin och människosynen den vikt som de bör ha.

 

Det skulle dröja ytterligare fyra år innan Finland på nytt skulle nås av det konsekvenspedagogiska tänkesättet. Min första inspiratör och vägledare blev Roar Moholdt på Trondheims kretsfensel, avdelning Leira. Utan hans entusiasm och kunniga personal och nöjda insatta skulle jag kanske aldrig ha fångats av det förhållnings- och arbetssätt som kom att prägla helan min framtid från den stunden. Han hänvisade mig till Danmark och Dragör.  Följande år (1995 ) träffade jag Jens Bay, Bodil Glad och Henrik Zobbe  i Danmark. Besöken blev årligen återkommande och flera gånger åtföljdes jag av olika grupper från Finland som ville göra ett studiebesök. Det var fångvårdspersonal, Röda Korsets fängelsebesökare, utbildningsledare, personal från justitieministeriet osv. År 1997 hade Vasa stad och dess vuxenutbildningscentral blivit bitna av konsekvenspedagogiken och det fanns långtgående planer på att grunda en motsvarande skola till TAMU i Vasa. Det lyckade inte den gången och inte heller år 2000, men det betydde inte att intresset för att fördjupa kunskaperna i konsekvenspedagogik skulle ha dött ut- nej, tvärtom! Jag ville vetenskapligt reda ut och dokumentera vad det var som var så speciellt med det konsekvenspedagogiska arbetet som gjorde att det var så framgångsrikt i arbetet med unga, som tidigare inte hade blivit hjälpta av samhällets utbildnings- och socialarbetets insatser och inte heller av vårdinsatser eller bestraffning. Hösten 1999 visade Åbo Akademis socialpolitiska institution grönt ljus för min forskningsplan och tidigare hade Jens och Bodil välsignat mitt forskningsprojekt.

Eleverna sa att TAMU är en annorlunda skola, därför att där lär de sig något!  

"

Nu följde sex års intensivt arbete, med flera 2-3 veckor långa perioder på två TAMU skolor för deltagande observation i det dagliga arbetet och personalmöten; med intervjuer med elever, lärare, övrig personal inom TAMU och TAMUs samarbetsparter i Köpenhamn, inom fångvården och arbetsministeriet. Det sista året var jag forskningsledig på heltid och kunde koncentrera mig bara på skrivandet.  Den 10 december 2005 kunde avhandlingen försvaras inför 220 åhörare och lämnas till granskning i Vasa inom samhällsvetenskapliga fakulteten vid Åbo Akademi.  Avhandlingen kom att heta ”TAMU – en annorlunda skola. En studie av den konsekvenspedagogiska yrkesutbildningen i dansk arbetsmarknadspolitik. Hittills den enda akademiska doktorsavhandling inom konsekvenspedagogi. Eleverna sa att TAMU är en annorlunda skola, därför att där lär de sig något! Därav titeln.

Dagens situation

Nu har det gått drygt 10 år sen avhandlingen kom ut och den har nått en stor läsarskara också i Finland, fastän den är skriven på svenska. I vårt land har den varit den bästa marknadsföraren av konsekvenspedagogik, då ingen annan marknadsföring har funnits eller behövts. De som har varit intresserade av ämnet har läst den och bett om att få höra mera. Ett par lärare från Vasa stad sändes tidigt till Vitsköls kloster för att delta i den utbildning som har hållits där. Ett stort antal kortare presentationer av avhandlingens innehåll har hållits i olika delar av landet och nyfikna, nöjda deltagare har bjudit mig till deras kommuner eller städer. Enbart utgående från min doktorsavhandling och dess disposition har introduktionskurser på 4-5 dagar hållits på finska för ca 50. tredje linjens ledande arbetsförmedlare från hela landet, dvs de som har hand om de mest svårplacerade klienterna. För socialarbetare som arbetar med vuxensocialarbete och vars klienter ofta har en missbrukar- och kriminell bakgrund inom fyra regioner. Den enda svenskspråkiga missbrukarvårdsenhet i Finland har nyligen avslutat sin introduktionskurs. Nu som bäst pågår en finskspråkig introduktionskurs för personalen på ett yrkesinstitut i Ylivieska och för Forssa stads hela den personal som kommer i kontakt med långtidsarbetslösa. Alla svenskspråkiga kursdeltagare har informerats om möjligheterna att ta 30 sp i konsekvenspedagogik i Norge och om Konsekvenspedagogiskt Forum. Men för att dessa möjligheter att lära sig mera om konsekvenspedagogik utanför Finland, skulle kännas attraktiva för finlandssvenskar, som ändå har svenska som modersmål, så borde Finland inte nonchaleras i verksamheten – nu när intresset har vaknat. Inom yrkeshögskolan Novia vid Åbo Akademi ordnas inga kurser i konsekvenspedagogik och sådana planer finns heller inte. Eftersom vi inte har organisationer i likhet med TAMU eller Krami i Finland, så lär sig de intresserade enbart att arbeta med konsekvenspedagogik på individuell nivå och implementeringen av pedagogiken har utformats för sådana situationer och omständigheter.

 

Även inom den akademiska världen är intresset stort för konsekvenspedagogikens filosofi, arbetssätt och framgång och har presenterats på flera stora internationella kongresser dit jag fått inbjudan som gästföreläsare eller till lärarutbyten som jag blivit sänd från min högskola. Bland annat till Erasmushögskolan i Bryssel, Belgien 2008 och till Utica College i NY, stare USA 2009. År 2011 till forskningskonferensen för Arabländers universitet som hölls på Salahddin universitet i Erbil, Irak. Lite tidigare hade jag återvänt hem från ett drygt 2 årigt (2009-2011) civilkrishanteringsuppdrag där hela Iraks och Kurdistans högsta fångvårdsledning och ca 300 socialarbetare i fängelserna deltog i introduktionskurser och 27 socialarbetare från olika fängelser i landet  i en 3 månader lång fördjupad kurs. På Växjö universitet hölls en presentation i konsekvenspedagogik under lärarutbyte 2012, likaså på Taras Shevshenko Nationella universitet i Kiev, Ukraina 2013, då i egenskap av gästföreläsare. På Federala Tjänstemanna Akademin i Sant Petersburg , Ryssland föreläste jag under två dagar 2014  om konsekvenspedagogik och vidare under lärarutbytet  2015 inom APEX i Aberdeen i Skottland  (har samma målgrupp och uppgift som Krami i Sverige) under Erasmus lärarutbytet.  Detta år kommer studeranden från nya universitet och länder att få göra bekantskap med konsekvenspedagogik utgående från min avhandling, Som lektor och forskare inom den största svenskspråkiga yrkeshögskolan i Finland och som pragmatiker inom fångvården i Finland, Irak och 25 andra länder är det min kära plikt att dela med mig av allt det goda som konsekvenspedagogiken har gett mig och att ge av det jag själv fått lära mig vidare till olika yrkesgrupper som varje dag har frågat sig: Men vad ska vi göra med dessa klienter, elever och intagna för att de ska hitta sin mening och uppgift i livet och få ta sina val och sitt ansvar för sin framtid?

Det är tacksamt att gång på gång få upptäcka att konsekvenspedagogiken är universell.

"

Det är tacksamt att gång på gång få upptäcka att konsekvenspedagogiken är universell. Att den fungerar och hjälper människor att lära sig styra sitt liv i en annan riktning, om den bara används på det sätt som den är avsedd att användas och om eleven, klienten, den intagna har vilja till förändring. Med stor respekt för klientens frihet och val. Med utgångspunkt i den existentiella filosofin och en indeterministisk människosyn Då fungerar den garanterat oberoende av samhällsskick, religion eller kultur. För vi människor har så mycket gemensamt. Vi har mera gemensamt, än vad som skiljer oss åt. Vi vill ju alla vara ansvarsfulla och fria och på ett aktivt sätt forma vår framtid. Vi vill att det ställs krav på oss och att vi med våra handlingar får visa vilka vi är och vad vi duger till.

 

Vi ska sända det goda vidare. Jag har varit så lyckligt lottad som har fått lära mig så mycket av Roar Moholdt, Bodil Glad, Jens Bay, Henrik Zobbe, Leif Jörgensen, Sven-Allan Olsen och Ann Norrman-Petersen. Och det bästa av allt: nu har jag en av min socionom studeranden som gör sitt lärdomsprov om användningen av konsekvenspedagogik på Leira avdelning. Och eldsjälar, som har tänts i Irak och Ukraina och som alla kommer att förvalta det konsekvenspedagogiska arvet på bästa möjliga sätt i sina länder och fängelser, på ett sätt som där är möjligt. Här i Finland ska vi inte glömma alla de kursdeltagare i introduktionskurser som omedelbart börjat praktisera det som det har lärt sig.

Det tror jag Jens skulle glädja sig åt att hans livsverk bär frukt och vi får vara med och bidra till det i hela Norden och i ännu mera avlägsna länder - och att vi nu också i Finland är på god väg!

 

Korsholm 5.3.2016

Nøkkelord:

Finland, TAMU, opplæring